Via en vän kom jag i kontakt med denna artikel. Enligt slutsatser från flertalet undersökningar blir baristor (kaffebartenders) på Starbucks långt mycket bättre på att möta negativ respons och lyfta det till något positivt än vad läkare blir i sin utbildning. Enligt en studie (som är länkad i länken ovan) så är läkarutbildningen, tvärtom mot Starbucks utbildnin, rent av empatisänkande. Läkare blir alltså mindre empatiska genom sin utbildning.
“Vi Lyssnar till kunden, Bekräftar deras klagomål, Agerar genom att lösa problemet, Tackar dem, och Förklarar sedan varför problemet uppkom.”
Citatet är vad som ingår i den så kallade Lattemetoden som Starbucks använder för att bemöta kunder. Varför gör Starbucks detta kan man fråga sig? Jag är rätt säker på att det är för att de inte faktiskt är empatiska på något sätt, utan för att de vill göra det som ger bäst profit. Men oavsett deras avsikt så är uttrycket empatiskt.
Läkare får ingen motsvarighet till detta (det nämns inte i varje fall, och jag gissar att det stämmer). Det kanske inte är en läkares bekymmer att muntra upp sina patienter, utan bara se till så att de blir friska? Må så vara, men det finns en ganska enkel fras som jag brukar tänka på som lyder:
Världen ser ut som den gör oavsett om du är positiv eller negativ, den enda skillnaden är att den som är positiv är glad och den som är negativ är sur.
I detta tycker jag att det ligger en del, men det är inte helt sant att världen inte ändras, för sinnesstämningar och medkänsla sprids. På samma sätt som läkarskolan (enligt länken) tvättar bort empati kan empati skapas.
Och vad har detta att göra med Sverigedemokraterna och det amerikanska valet kanske ni undrar? Jo Magnus Linton skriver en lysande debattartikel på SVT-debatt idag om den svenska antirasismen som enbart uttrycks i ord men inte i handling. Svenskar talar gärna om att vi är så antirasistiska men handlar inte konkret efter det menar Magnus.
Mångas inställning till det amerikanska valet är att det i praktiken inte spelar roll vem som vinner. Många tycker dock att det spelar stor roll. Jag håller med där. Vinner Romney som står för en mer inhuman politik med lägre fokus på jämlikhet och jämställdhet så kommer USA ytterligare att sträva mot ett samhälle med större klyftor.
Så vad har detta med varandra att göra? Romney, oempatiska läkare och Sverigedemokraterna? Mitt enkla svar är att alla saknar sympati. En grundläggande egenskap som krävs för mellanmänsklig blomning. Förståelsen för den andre, känslan av att dela något. Detta tränas bort på läkarskolan, kanske för att göra jobbet mindre krävande, eller för att man enbart ska göra ”det man är där för”. detta menar Sverigedemokraterna att vi inte ska ha för varandra för att de som råkar vara födda på ett ställe är värda mer än andra och detta menar Romney inte är något som ska visas alla människor, för då blir de svaga och alla får de sämre.
Sympati och empati är så viktigt. Låt oss istället tränas i rätt och fel och medkänsla istället för i vad som är effektivt i ett samhälle eller vad vi tjänar mest pengar på.
Över och ut.
En ekonomisk-historikers betraktelser 