I skrivandets stund sitter jag på Stockholms central och väntar på nattåget hem till kyliga norr. Jag har nyss kommit hem från en väldigt intressant och lärorik kandidatutbildning med de miljöpartistiska kandidaterna till EU-parlamentet, samtidigt som vi fick träffa andra gröna från hela Europa som också kandiderar för ett grönare EU. Något som slår mig är hur mycket mer våra gröna vänner i Europa tar på allvar idén om Europa som identitet, samarbetsprojekt och institution. Europa är en ganska godtycklig indelning av länder, där medlemskapet tydligen slutar i det vi kallar Asien och som inte lyckas sträcka sig över havet.
Så vad är denna idé om Europa? En spanjor, Ernest Urtasun, uttryckte det på de europeiska grönas konvent som att det är idén om att ingen ska lämnas utanför. Eller snarare drömmen om att ingen ska lämnas utanför. Han jämförde med den amerikanska drömmen.
Vad jag själv tror idén och drömmen om Europa, i meningen europeiska unionen, från grundandet fram till nu, var idén om ett Europa i fred. Fritt från uppslitande krig och konflikter. Denna dröm har i allra högsta grad besannats. Men vad den moderna drömmen är tror jag är mer oklart. Ernest har en dröm, men det är en dröm vars tolkningsföreträde han måste slåss för. Likväl som Europa numer är en gemenskap av ekonomisk och lagstiftande karaktär så är det ett kallt krig kring tolkningsföreträdet av Europas framtid. I krisens spår, en kris som Sverige varit lovligt förskonat från, är kriget om tolkningsföreträdet enormt. Rasistiska partier slåss om att kunna stänga gränser, konservativa som tillsammans med socialister vill konsolidera makt till institutioner som inte tillsatts genom demokratiska processer och neoliberaler som drömmer sig tillbaka till Thatcher och Reagans dagar med mindre stater och svältande ekonomier.
Att jag lämnar en grön synpunkt tycks också vara på sin plats. Svenska Miljöpartiet har under lång tid varit EU-motståndare men värnat idén om Europa. Man har sett EU som en institution som förflyttar makten från folket, upp till mer eller mindre korrumperade makthavare i Strasbourg och Bryssel. I och med det svenska medlemskapet som kom till via folkomröstning har man ändrat inställning och kräver inte längre utträde. Fokuset ligger istället på att forma EU så som vi vill ha det.
Vikten av detta kan vara större än någonsin. Situationen i Europa är i mångt och mycket lik den kris och ängslan som rådde på -30-talet. Arbetslösheten var hög, framtiden såg mörk ut och lika mörka krafter började formera tankar kring att göra skillnad på folk och folk. I Tyskland skapades ängslan kring tron om en bättre framtid som ett resultat av enorma återbetalningskrav från att ha varit initiativtagare till första världskriget. Nu sitter Grekland, Spanien, Portugal med flera i liknande, skuldsituationer med enormt hög arbetslöshet. Generationer utan hopp om framtiden. Miljöpartiet i Sverige tillsammans med alla gröna i Europa vill göra allt för att skapa framtidstro och motverka främlingsfientlighet.
Varför är detta grönt? I stor utsträckning är detta liberalt. Socialliberalismen hos gröna är stark. Det får Ernest att drömma om ett jämlikt Europa, det får gröna att kräva öppna gränser, det får gröna att kräva ett slut för den omänskliga åtstramningspolitiken. En mer djupgrön analys skulle kunna ge klartecken för åtstramningspolitiken: mindre tillväxt kräver mindre av miljön. Inskränkningar av den fria rörligheten ger mindre ekologiskt fotavtryck. Men inget av detta föredrar gröna. Sympatin för människor är stark och leder oss till att värna människors frihetsutövande. Drömmen om ett grön Europa börjar i en liberal dröm om allas lika möjligheter att söka det goda livet. Detta står i nuläget emot en dröm om ett hållbart Europa, ty mer handel, mer förflyttning och lägre arbetslöshet ger högre utsläpp och ökad resursanvändning.
Nu vet jag förstås att krig om något är en fruktansvärt nedsmutsande aktivitet. Men idén om Europa är fortfarande en idé om fred. En dröm om fred. I nästa steg drömmer jag om ett jämlikt Europa med små klyftor och stor social sammanhållning. Nästa steg är en dröm om ett hållbart Europa som stannar inom de ekologiska gränserna. Detta drömmer jag och andra om eftersom vi önskar människor möjligheten att förverkliga sig själva. Att inte vara beroende av tur och social klass för att kunna för att kunna leva det liv man vill leva. Ett jämlikt Europa är en dröm lika relevant som den dröm man hade om ett Europa i fred efter sekler av krig. Freden är uppnådd. Låt oss bevara den och sedan uppnå den jämlika Europa.
En ekonomisk-historikers betraktelser 