Sammanfattningen av möjligheternas år, 2014, är inte lätt. Mot slutet av året råder alltid en övervikt gent emot det som hänt de senaste månaderna i förhållande till allt som skett innan sommaren. Hur som haver ska jag försöka snärta ihop några rader om vad detta år betytt för mig.
Detta år var det år då jag lämnade Miljöpartiet, efter fyra år i samma partis tjänst. Vägen dit var konfliktfylld och tog upp mycket av min vakna tid, framförallt första kvartalet. Med halsbränna och under vissa perioder en väldigt hög stressnivå försökte jag parera både skola och min förening. I en förening där en lögn inte var en lögn, så länge man själv trodde på den, eller i alla fall inte kunde överbevisas, stångades jag med mina vänner för bättring. Till slut tackade jag för mig.
Föreningslivet och folkrörelserna är i perioder det som fungerat som det sammanhållande kittet i Sverige. Dansbanorna, nykterhetsföreningarna, arbetarrörelsens studiecirklar och idrottsföreningarna är unikt i Sverige och något som är, och har varit, en viktig del av den praktiska demokratiundervisningen. Kanske inte dansbanorna men de fungerar som mötesplatser för människor. De politiska partierna är inget undantag. En demokratisk process är kanske viktigast här.
Under 2014 har jag fortsatt mina studier på Umeå universitet. Nu läser jag ekonomisk historia på magisternivå (en ettårsutbildning på avancerad nivå). Valet stod mellan filosofi och ekonomisk historia, men valet föll på det senare. Det är få som vill anställa både filosofer och ekonomisk-historiker. Men mitt mål, och jag kan kanske också kan kalla det dröm, är att forska. Att hela tiden få bryta idéer mot andra, hela tiden få ta del av det nyaste som händer och, framförallt, få en större förståelse för hur världen och samhället fungerar, har jag svårt att motstå. Jag kan nog inte tänka mig något mer spännande att ha en sysselsättning där jag ständigt får lära mig, men också argumentera för vad jag tror. Hur som helst så finns det, mig veterligen, inte samma pengar i filosofi som i ekonomisk historia. Forskningsmässigt alltså. Även om jag älskar filosofi så får det, av strategiska skäl, bli ekonomisk historia för min del.
Vart tar detta mig? Trots att jag slutat med partipolitiken vill jag inte sluta med politik. Genom att studera mer, framförallt inom ekonomi, filosofi, tillväxt och samhälle får jag verktyg vilka jag kan använda för att driva politiska förslag. Det är ett privilegium. Men jag tror också att det behövs. Den politiska debatten kantrar över lite. Det tycker jag mig ha märkt under året. Nivån på debatten går ner. Nyanserna försvinner och svart står mot vitt. Jag är inte säker på att jag kan göra det bättre, men jag hoppas och tror det.
Mycket av detta som jag beskrivit är dock rätt gamla hjulspår i den näsmanska utvecklingen. Om det är något jag märkt och är otroligt tacksam för med 2014 är att jag (tror mig) har lärt mig att förstå och uppskatta kultur – teater, musik, bildkonst, litteratur – på ett helt annat sätt än innan. Att denna ögonöppnare för mig sammanfaller med kulturhuvudstadsåret må vara en slump eller en direkt kausalitet. Oavsett så är jag tacksam. Jag kan röras av duktiga skådespelare, inte för att jag blir underhållen, utan för att jag förstår sidor av världen jag inte gjort innan. Samma sak är det med musiken, bildkonsten och litteraturen med. Det låter pretto. Det kanske det är för att jag ägnar ett blogginlägg (en hel blogg?) åt min egen person. Men varför jag vill lyfta upp det är för att jag nu förstår kulturens viktiga roll i samhället och människors liv. Kan du ta del av kulturen så blir du rikare som person.
Kanske borde jag skriva något mer. Något insiktsfullt om världen. Jag känner dock inte att jag behöver det. Jag är nöjd med var jag är. Visst, jag kunde vara lite mer produktiv ibland, mindre stressad, träna mer, ha mer ork och så vidare, men en viktig sak som vi lätt glömmer i detta gudsförgätna samhälle är att andas ut lite, vara nöjda med vad vi har och, av och till, försvinna i en liten grotta ett tag. Våga vara obäst. Det är kanske en av de saker jag förstått i år. Jag behöver inte alltid briljera – jag är tillräckligt bra.
En ekonomisk-historikers betraktelser 